Samhällen uppträder i olika skalor. Man kan tala om samhällen så fort en grupp människor lever tillsammans och upprättar mellanmänskliga relationer och enas om några slags regler. Genom detta sätt att se på samhället blir både jägare-samlare i södra Afrika lika mycket ett samhälle som forskarna på en internationell forskningsstation i Antarktis.
Sönderslagna samhällsstrukturer
Det vi i dagligt tal brukar mena med samhälle är nationalstaterna och i dessa ingående regioner, kommuner och städer. Det finns flera uppenbara problem med att utgå från nationalstaterna. Dels är många av dessa synnerligen onaturliga skapelser som har tillkommit genom olika krig eller genom beslut i gamla kolonialmakter i Europa. Man har helt enkelt ritat streck på kartor och delat upp landområden mellan sig. Dessa godtyckliga gränsdragningar har inte tagit hänsyn till de folkgrupper som redan bodde i området sedan sekler. Det har inneburit att på många platser i världen har folkgrupper splittrats mellan olika nationalstater. Deras redan existerande samhällsstrukturer och känsla för sitt geografiska område slogs i spillror.
Kolonialismen har skapat ytterligare problem för dagens samhällen. Det fanns för det mesta olika ursprungsbefolkningar i de områden dit kolonisatörerna kom. Dessa trängdes undan, och ibland in i andra gruppers territorier, under det nya herrefolkets jakt på land och rikedomar. Sedan har de nybildade nationalstaterna försökt hålla dessa folkgrupper inom vissa reservat, hemområden. Storsamhället har genom kungars och presidenters utsända ombud, försökt inlemma dessa folkgrupper och kulturers samhällsstrukturer under nationalstatens regelverk och synsätt. Det har lett till otaliga splittrade ursprungliga samhällen och till många konflikter mellan storsamhället och de lokala folkgrupperna.
Idag lever mängder av ursprungsbefolkningar under ett samhällssystem som har påtvingats dem. Dessa folkgrupper har endast under senare tid börjat få någon form av upprättelse genom att de kan få ett begränsat självstyre. Effekterna av storsamhällets förtryck och rasism under flera sekler finns dock kvar. Ett par av världens mäktigaste länder har till exempel inte ratificerat FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter.
Samhällsbygget
När ett samhälle fungerar som bäst byggs det underifrån genom folket. Grunden i att bygga ett samhälle är när människor sluter sig samman i byföreningar, socknar och så småningom i större enheter. Sedan kommer regelverk och administration, och överst, som takpannor i samhällshuset, kommer statens skydd av sina medborgare i form av polisväsende, sjukvård och utbildning.
Vad det senaste seklet borde ha lärt oss är att inte ens nationalstater är något stabilt samhällsbygge. Under Första världskriget slogs den gamla världen i Europa och Mellanöstern helt i spillror. Många av de stater som uppstod därefter finns inte heller längre kvar på kartan. Ökade nationella strävanden hotar att bryta upp allt fler stater i framtiden. Vad kommer att hända med till exempel Belgien och Spanien? Sverige är ett gott exempel på hur det kan ändras fort i nationalstaternas fysionomi. För 210 år sedan förlorades den östra rikshalvan till Ryssland. I den nationella kris som detta utlöste sökte Sveriges styrande sin tröst i en union med Norge. Denna union upplöstes på norrmännens initiativ för 114 år sedan. Sverige trevar sig idag fram i ett EU som inte riktigt ser framtiden längre.